My honest opinions

Då ska vi se om jag kan avsluta op berättelsen denna gång :)

 

Blev iallafall väckt väldigt tidigt som jag skrev i det senaste inlägget. Vaknade i princip orolig men hade Erika där och prata med och är så tacksam för det. 

Fick ganska mångat lycka till sms <3 och även min mamma ringde ett par ggr då hon var lika nervös som jag :)

 

Vi skulle duscha med descutan en gång till innan operationen och visst var det skönt att duscha men det innebar oxå att snart så var det dags. 

Vi fick dem sexigaste kläderna nånsin, som bestod av vit t-shirt, vita "stickade" knästrumpor och enorma "tant" trosor(tur att det inte var nättrosor för då hade jag vägrat) Vi fick egentligen inte kliva upp ur sängen efter duschning och påklädning men fick sådana blåa plastöverdrag till skor att he på fötterna så vi kunde gå på toa osv.

 

Nu skulle man bara räkna ner och vänta. Tiden gick långsamt, försökte läsa tidningar och lösa korsord men var för distraherad. 

Tillslut hämtade dem Erika och hon såg så lugn ut som måste varit så skönt för henne. Vi hade både tänkt innan hur det hade gått för Sofie som opererats tidigare på morgonen.

När dem hämtat Erika blev min nervositet för mycket då det var så nära för mig att åka ner men ändå olidligt att behöva vänta med dessa tankar. Hade gråten i halsen och frågade tillslut om jag kunde få nån typ av lugnande, dem såg på mig hur nervös jag var. 

Sköterskan kom in med en liiten tablett och lite vatten och jag hoppades på att det skulle hjälpa,men blev tyvärr inte så mycket lugnare utan bara lite trött :(

 

Visste ju inte exakt när dem skulle hämta mig så tror aldrig jag kollat så mycket på klockan som den dagen. 

Sen då man aldrig legat på sjukhus så är allt kallare & opersonligt. Tyckte inte alls om att ligga på en avdelning då man ser personalen springa runt, man ligger i ett opersonligt rum och känner sig ensam, hade som tur tvn men kunde inte koncentrera mig på nånting.

 

Då såg jag i dörröppningen en sköterska som skulle ta mig ner till operation.. Fyy fasen kan inte beskriva hur jag kände då.. visste inte vad som skulle ske riktigt förutom att jag skulle opereras. 

Kändes så udda att ligga i en säng rullandes in i hissar och genom kulvertar när man är helt frisk.

Var en jättetrevlig tjej som pratade med mig och försökte lugna mig även om jag försökte dölja hur nervös jag egentligen var. Hon frågade lite frågor och förstod varför jag var orolig då jag aldrig varit med om detta tidigare.

 

Hon lämnade av mig på uppvaket där vi körde förbi Erika som låg på mage och vaknade till.. Sköterskan på uppvaket körde mig lite längre bort och gick iväg, där låg jag och bara kollade i taket. En massa andra människor runt mig, kändes ganska obehagligt att bara ligga där. Låg där en bra stund tills 2 st som skulle sköta narkosen kom och skulle hämta mig, men jag fick gå på toa först som jag gjort ett antal ggr den förmiddagen. 

När dem började rulla iväg mig igen så ser man bara lamporna flimra förbi som på filmer haha..

 

Dem frågade hur jag kände mig och förklarade igen hur läget var och dem var väldigt förstående och gulliga. Vi kom fram till operations salen där fick jag kliva upp  ur sängen och gå in. Där inne var det såå kallt,sterilt (såklart),men obehagligt. Kom ihåg att jag tänkte Jaha det ser verkligen ut så här.

Fick sätta mig på op bordet och dra mig själv upp, kände mig oerhört attraktiv i mina sexiga kläder speciellt då en av dem som sköter narkosen var en snygg karl ;) Sen att dem spände fast benen var riktigt obehagligt då kände man sig fastlåst. Det ställer upp en under operationen så det är därför man måste spänna fast benen

 

Man kände sig oerhört sårbar att ligga där på britsen i kylan. Dem skulle sätta en till kanyl på mig och hon satte i handen men det gick inte och gjorde förbannat ont. Så fick en till i armvecket. Den manliga narkos sköterskan pratade med mig och sa att andas i denna mask (som inte var det lättaste) och så säger du till då du blir trött. Och kände att jag började försvinna och skulle säga att nu börjar jag känna mig trött men han avbröt mig och sa godnatt.. Så precis innan jag somnade så var jag förbannad för att jag inte fick säga klart :)

 

Helt plötsligt hör jag någon som säger att nu är det dags att vakna.. Och direkt kände jag att för faan låt mig vara. Kände att jag fortfarande var förbannad och varför skulle jag vakna då jag var så trött och andas i nån jäkla grej hela tiden för lungorna som var svårt då du knappt kunde hålla dig vaken. Sen var det en maskin som tog blodtrycket var 5-10 minut och det gjorde mig ännu mer förbannad.. haha Var nära på att skälla ut den trevliga tjejen som försökte hjälpa till. Som tur va så gjorde jag inte det.

Hade ingen aning om vad klockan var, kom ihåg att jag såg sofie på ena sidan om mig och hon såg så pigg ut och erika på andra sidan som fortfarande låg på mage och såg så trött ut.

Vet inte hur länge jag låg där då man var helt borta . Jag tyckte uppvaket var det värsta av allt, mådde inte bra och fick lite panik känslor plus att jag vara förbannad hjälpte inte heller.

När man har lite kontroll behov som jag har så är det jobbigt då man inte har nån kontroll alls.

 

Tror jag blev uppkörd till avdelningen mellan 18-19 och Erika var där med delar av sin familj. Hon mådde ganska bra under omständigheterna. Jag var fortfarande ganska groggy.Vart inte lika mycket surrande den kvällen.

Med jämna mellanrum kom dem in och kollade blodtrycket och tempen. Vi fick ett vattenglas som vi skulle dricka med tesked.. 

 

Den natten sov man sådär. Jag hade stora problem med gasen som dem blåser upp magen med under op. Vi fick veta att den kan sitta kvar upp till en vecka efter op. Och den skapade ett tryck över axlar och bröst.

Bästa sättet att få upp den var att rapa eller fisa. Vaknade till på natten av att Erika hulkade och jag tyckte sååå synd om henne men var nervös att jag själv skulle börja då vi inte hade nått att spy upp och var nyopererad. Men hon mådde bättre efter och fick ut mycket av gasen. Jag hade problem ganska många dagar efter op.

Hade lite ont under natten och fick en citodon men hjälpte inte så mycket.. Självklart var man öm.

 

Nu for tankarna om hur man skulle göra när man kom hem och hur d skulle gå samt hur op hade gått osv.

Jag trodde att läkaren kulle komma förbi för att berätta hur op hade gått osv men det har vi inte fått veta nånting om alls.

 

Jaha blev ett långt inlägg igen och är ännu inte klar.. Fortsätter snart igen. 

Hoppas ni orkar läsa.

 Kramar